SHE 2026/27: Sävehof, Skara och jakten på ett guld som kan hamna var som helst

Det har blivit vanligt att beskriva Svensk Handbollselit som en serie med en favorit och tretton utmanare. Inför 2026/27 håller den beskrivningen inte längre. Toppen har breddats, tränarkompetensen i serien är högre än någonsin, och de spelare som för tio år sedan hade lämnat för Danmark vid tjugo stannar nu ett eller två år till i Sverige. Det gör SHE till den mest oförutsägbara elitserien i svensk lagidrott just nu.

Sävehof: fortfarande måttstocken

IK Sävehofs damlag är den stående referensen. Partilleklubben har vunnit fler SM-guld än någon annan under 2000-talet, och även när truppen ser ung ut har den en vana av att vinna som inte går att köpa. Frågan inför hösten är inte om Sävehof kommer att vara med i toppen – det kommer de – utan om spelarna som tagit steget upp från ungdomsverksamheten klarar tempot i en hel grundserie.

Historien säger att de gör det. Men historien säger också att Sävehofs svagaste säsonger kommit just när en stor generation lämnat samtidigt.

Skara: staden som lever handboll

Skara HF är det närmaste svensk damhandboll har en folkrörelse. Klubben har på ett decennium gått från att vara ett stabilt mittenlag till en klubb som spelar SM-finaler, och Skara Idrottshall är en av de tuffaste bortaplanerna i serien. Skaras styrka ligger i kontinuitet: tränare som stannar, spelare som återvänder till klubben efter år utomlands, och en ledning som byggt ekonomin utan att förhäva sig.

Om det finns ett lag som kan utmana Sävehof över en hel säsong, snarare än i en enskild final, är det Skara.

H65 Höör och Skuru: erfarenheten som vapen

H65 Höör har under lång tid varit den skånska motvikten till västsvensk dominans. Klubben spelar en rå, fysisk handboll som passar slutspel, och den har på senare år kompletterat sin egen talangutveckling med rutinerade värvningar. Höör är laget som ingen vill möta i en kvartsfinal.

Skuru IK är Stockholms starkaste kort. Klubben har haft titlar och finaler under 2010- och 2020-talen och fungerar som en samlingspunkt för huvudstadens handboll. Skurus utmaning är att omsätta enskilda toppmatcher till en jämn säsong – de har visat att de kan slå vem som helst, men också att de kan tappa poäng mot lag långt ner i tabellen.

Utmanarna under toppen

Bakom de fyra finns ett skikt av klubbar som kan störa: Önnereds HK i Göteborg, som byggt en imponerande ungdomsverksamhet i skuggan av Sävehof, Lugi HF i Lund med sin akademiska klubbkultur, Kristianstad HK som vill följa herrlagets exempel, och Kungälvs HK som har vana av slutspel. Ett av dessa lag brukar överraska varje år. Vilket beror ofta på skadeläget i november.

Vad som förändrats

Tre saker gör SHE 2026/27 till något annat än tidigare säsonger.

Den första är tränarna. Serien har fått en generation av tränare med erfarenhet från landslag och utländska ligor, och de tar med sig ett taktiskt djup som höjer hela nivån.

Den andra är publiken. Damhandbollens publiksiffror har växt stadigt, och derbyn som Sävehof–Önnered och Höör–Lugi spelas inför fulla hallar.

Den tredje är tv-exponeringen. Fler matcher sänds, och det gör att spelare som tidigare varit okända utanför sin egen hall nu blir namn för en bredare publik.

Spelarna att följa

Varje säsong i SHE har sina genombrott: en artonårig ytterspelare som går från ungdomslag till landslagsdiskussion på en höst, en målvakt som räddar sitt lag till slutspel, en playmaker som kommer hem från utlandet och höjer nivån på en hel klubb. Vi kommer att skriva spelarprofiler löpande under hösten, med fokus på de spelare som kan komma att avgöra guldstriden – och på dem som med största sannolikhet lämnar Sverige nästa sommar.

Det vi inte vet

Vi vet inte vem som vinner. Det är, uppriktigt sagt, det bästa man kan säga om en serie inför premiären. Tabellen på vår startsida står tom tills första omgången är spelad, och vi kommer inte att gissa. Men om någon frågar oss vilken serie i Sverige som ger mest tillbaka per matchbiljett i höst är svaret enkelt: SHE.