Så fungerar EHF Champions League och European League – och varför svenska fans bör bry sig

För den som följer handboll bara genom landslagen är Europas klubbturneringar ofta en gåta. Namnen är bekanta – Kiel, Barcelona, Aalborg, Magdeburg, Paris – men formatet, kvalificeringen och varför svenska klubbar sällan syns i toppen är svårare att förstå. Här är en genomgång av hur det hänger ihop.

Tre nivåer

EHF, det europeiska handbollsförbundet, driver tre klubbturneringar för både damer och herrar. Överst finns EHF Champions League, där de nationella mästarna från de starkaste ligorna spelar tillsammans med ett antal lag som tilldelats platser genom EHF:s ranking. Under den finns EHF European League, som samlar lag från de medelstora ligorna och de klubbar som slutat bakom mästarna i de största. Längst ner finns EHF European Cup, den bredaste turneringen där även klubbar från mindre handbollsnationer får möta europeiskt motstånd.

Skillnaden mellan nivåerna handlar om både kvalitet och pengar. Champions League spelas inför tv-publik över hela kontinenten, med startpengar som en svensk klubb bara kan drömma om. European League är sportsligt en mycket bra turnering men ekonomiskt betydligt mer blygsam.

Så ser Champions League ut

Herrarnas Champions League spelas i grundformatet med två grupper där lagen möter varandra hemma och borta under hösten och vintern. De bäst placerade går direkt till kvartsfinal, de därefter spelar playoff. Kvartsfinalerna avgörs i dubbelmöten och de fyra vinnarna går vidare till Final Four, en helg där semifinaler och final spelas i samma arena. Damernas turnering följer samma logik med gruppspel, playoff, kvartsfinal och Final Four.

Formatet gör att en svensk klubb i Champions League får uppemot fjorton gruppspelsmatcher mot europeiska storlag. Det är en enorm sportslig erfarenhet, och det är också en enorm belastning på en trupp som samtidigt ska spela en full nationell säsong.

Varför svenska klubbar sällan vinner

Det enkla svaret är ekonomi. De tyska, danska, franska och spanska storklubbarna har budgetar som är många gånger större än de svenska, och de kan därför köpa de bästa spelarna – inklusive de svenska. Ett svenskt lag i Champions League möter alltså regelbundet motståndare med svenska landslagsspelare i truppen.

Det mindre enkla svaret är att svensk handboll valt en annan modell. Klubbarna bygger på egna produkter och säljer dem vidare, vilket ger ekonomisk stabilitet men gör det svårt att hålla ihop ett lag tillräckligt länge för att nå europeisk toppnivå. Det finns undantag – IK Sävehofs damlag och IFK Kristianstads herrlag har haft perioder med starka europeiska resultat – men regeln är att svenska klubbar går ur turneringen någonstans i gruppspelet eller playoff.

Därför bör svenska fans följa turneringarna ändå

Ett skäl är uppenbart: de svenska landslagsspelarna spelar där. Den som vill förstå varför ett landslag ser ut som det gör i januari behöver se hur spelarna används i sina klubbar under hösten. En svensk niometersskytt som är fjärdeval i Kiel spelar en helt annan roll i landslaget än en som är förstaval i en dansk klubb.

Ett annat skäl är att turneringarna är riktigt bra handboll. De bästa lagen i Champions League spelar en sport som ligger några år före de nationella ligorna taktiskt, och tränare i Handbollsligan och SHE följer dem noga för att hitta nya idéer.

Ett tredje skäl är att svenska klubbar faktiskt kan ta sig långt i European League och European Cup. Ett svenskt lag i en europeisk semifinal är inte en omöjlighet, och de säsonger det händer är bland de roligaste svensk klubbhandboll har att erbjuda.

Vad vi bevakar

I den här kategorin följer vi de svenska klubbarnas europeiska matcher, de svenska spelarna i Europas storklubbar och de stora turneringarnas avgöranden. Vi kommer också att förklara sådant som ofta går förbi – lottningar, koefficienter och hur Sverige kan få fler platser i turneringarna. Europa är närmare än det ser ut från läktaren i Partille Arena.